Härom dagen byte jag och Tess åkdon, hon tog mina skidor och jag hennes snowboard. Jag trodde rätt högt om mig själv vad gäller snowboardskills och med rejält självförtroende spände jag på mig haschpulkan och gled i väg.
Den goda känslan försvann lika snabbt som den fart jag kom upp i. Det var ett helvete. Balansen var obefintlig och jag fick panikångestminnen till när min mor och far satte på mig ett par skidor för första gången på Grövelfjäll.
Krascherna var många men rätt ospektakulära tills ögonblicket när jag fick ett fint felskär och nästan krossade svanskotan. Där och då gav jag upp min snowboardkarriär och gled ner. Smärtan var brutal och när jag fått av mig brädan kunde jag knappt gå. Även idag gör det ont och jag går som om jag var stelopererad. Ironiskt nog sker detta under Pride Week.
Haha, skön kuk!
SvaraRadera